Jag heter Jonathan. Jag har en otrolig familj, en fantastisk fru och fina vänner. Jag har en svårforcerad optimistisk grundinställning, ett smittande skratt och en tro på en god Gud. Jag har också en obotlig elakartad hjärntumör. Detta är min historia.
”Hjärntumören har likt en katalysator tvingat mig att reflektera kring frågor om tro, Guds godhet, helande och om min egen död.”
”… oavsett vad som händer så vet jag att om jag lever så lever jag för Gud och om jag dör så dör jag också för Gud. Jag vet också att evighetens mysterium väntar. En vetskap och tröst att vila i. Något som är mer än livet.”
199 kr 49 kr
I lager
Köp flera ex av samma bok och få mängdrabatt!
Mängdrabatt böcker |
2 – 9 ex/titel |
10 % rabatt |
10 – |
15 % rabatt |
Dagen.se –
”Tjugofem år. Nyutexaminerad lärare. Nygift. Hela livet ligger framför. Då slår diagnosen ner som en bomb i Jonathan Westerlings liv. Han har en elakartad hjärntumör. Obotlig cancer.
Jonathan berättar sin historia med en sorts bildningsentusiasm som tar med läsaren genom den avancerade sjukvårdens kalla korridorer, där det ändå finns så mycket mänsklighet och värme mitt i all teknik. Skildringen av vården är detaljrik, ibland på gränsen till överlastad.
Författaren är inte ute för att locka fram ett flyktigt medlidande och artiga tycka-synd-om-reaktioner. Han vill bara berätta att livet är som en vandring på nattgammal is, och att det finns en livboj som hålls av starka händer. Av Gud. Så tolkar jag hans text och tackar för frånvaron av smetig sentimentalitet. Boken belyser värdet av att ingå i ett sammanhang. Hustrun Ellen står hela tiden vid hans sida. En stöttande familj, vänner och arbetskamrater, ett nätvek av förebedjare. Allt detta är oerhört viktigt för Jonathan, som är kristen.
Efter operation, strålningsbehandling och cellgifter kommer den mödosamma kampen för att återerövra vardagen. Den vi ofta kallar grå och tråkig. Den som nu är det vackraste och mest eftersträvansvärda. Det vanliga livet.
”Jag vet faktiskt inte om jag blivit helad än, eller om jag kommer att bli det”, skriver Jonathan. Inte uppgivet, inte i panik, utan förtröstansfullt. För döden är ingen slutpunkt, det finns något mer än livet här och nu. Och vad händer med tron om en troende inte blir frisk som svar på bön? Ingenting – om tron är frisk. Då bär den hela vägen, också genom dödsskuggans dal.
En sjuk författare har skrivit en ovanligt hälsosam bok. Hälsosam, också för den som är fullt frisk.”
(Birger Thureson, Dagen.se, 29/11 2019)